I dag har jag haft en väldigt underlig upplevelse. 12.45 satte jag igång och hickade samt svettades så det bara rann av mig. Min första tanke var att nu har jag fått någon form av sommarfeber, men när jag ganska snart landade i normalt beteende igen så började mina tankar att fara runt det övernaturliga. Naturligtvis var det Lady som sa hej då till mig, hon fick sin spruta klockan 12.45. Jag vet att det finns många där ute som ruskar på huvudet och tänker: nu har hon väl blivit tokig? Men jag säger bara det att fortsätt ni att ruska på huvudet, men jag tror på detta och kommer så att göra hur mycket ni än ruskar.
Tänk vad människor är underbara egentligen. Mitt på dagen, när solen stod i zenit ringde telefonen. Hej Cathi, jag tänkte höra om du har några barn som är sugna på att bada, och du kanske vill ha lite kaffe. Det var Barbro, en väninna, som bjöd hem mig och töserna. Barnen hoppade och skojade i hennes pool och jag avnjöt kaffe och hembakad bulle. Barbro tyckte det var varmt och kom att tänka på mina töser, att de skulle få svalka sig i poolen. Vi hade en underbar eftermiddag hos henne.
Berit begravde Lady hos Mia och Håkan, jag hämtade henne där och körde henne hem. Hon var medtagen stackarn och när jag berättade vad som hänt mig tidigare på dagen så svarade hon att det visste hon redan, Lady ville säga hej då. Nu åker hon bort en vecka ungefär och skingrar tankarna. Hoppas jag (vi) kan stötta henne när hon kommer hem.
Nu är det bestämt, det blir på torsdag som vi åker till Göteborg. Vi stannar en natt hos Barre och Nathalie, det ska bli härligt att sitta i solen på hans uteplats. Han och Nessa har redan bestämt att de ska spela gitarr tillsammans, kul. Jag får väl bidra med sången, fniss.
Var på apoteket idag och köpte åksjukeband till Bella, hon har slarvat bort de hon hade och eftersom hon ska åka buss till Lysekil på torsdag så behövde hon nya.
Konstigt nog så börjar jag så smått längta till jobbet nu, är det riktigt normalt? Eller vem har sagt att jag är normal, vilka är normerna för att vara normal? Vem sätter riktlinjerna för normalt beteende? Idag känns det som om bloggen handlar mycket om vad som är normalt och inte och hur jag stämmer in i en normal värld, kanske stämmer jag inte in alls.
Tack till mina trogna läsare för att ni tog er igenom ytterligare en dags tankar och funderingar. Kram på er och vi hörs i morgon igen. God natt och sov gott, dröm om änglarna som jag alltid sa till barnen när de var små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar